I'm a soulweeper

Jag saknar honom så det värker i hela kroppen..
Jag tänker så ofta på honom nu, alla de stunder vi hade som jag aldrig trodde skulle ta slut....
Det Så mycket jag önskar, så mycket jag vill men jag vet att inget av det kommer någonsin betyda något mer..
Jag vet om allt ont han skapat för mig, alla tårar jag fäller är på grund av det du gjort mot mig, men hur kan jag då fortfarande känna det jag känner för dig.. Hur kan jag i samma stund som jag hatar dig fortfarande älska dig..
Jag vet att det aldrig kommer bli vi, jag vet att vi aldrig kommer träffas mer, då sitter jag där med alla minnen av dig som kommer försvinna med tiden så som jag kommer för dig..

jag vet inte vad som gör ondast att veta att du skapar nya minnen, en ny framtid med henne eller att du snart ska flytta in hos henne..

Ska jobba natt imorgon och jag har verkligen ingen lust med det alls.. Jag kommer sitta själv vid tolvslaget och bara minnas allt det onda, jag vet att jag kommer fälla tårar just nu..  Sedan komma hem till en tom lägenhet (förutom 2 katter) och till en kall säng...

Hur jag än vänder och vrider på allt, hur mycket jag än försöker hata dig så slutar det bara med att jag fäller tårar, känner mig ensam och ser hur mycket jag fortfarande älskar dig.. I samma andetag så vet jag hur obetydelsefull jag är numera i dina ögon...

Du kommer antagligen aldrig få reda på hur jag känner för dig men vad spelar det för roll numera när du strålar av lycka igen...

Jag ser tillbaka på ett 2011 med så otroligt mycket glädje och lycka men samtidigt så otroligt mycket sorg, tårar..
Jag ser in i ett 2012 utan någon vid mig sida, troligtvis ett år med saknad efter dig.. Vi får bara hoppas att jag kan ha glömt dig om ett år...


Nu är det jag och katterna mot världen...

Nu är snart julen över och den har varit helt underbart, iaf då stunder jag varit med familjen:) får så fina julklappar, ätit god mat och bara varit och mysigt hemma hos mamma o pappa och hos mina syskon..
Tackade ja till en lägenhet idag i Örebro så nu får det hända lite bra saker, dock står jag som 8.e person men iaf..

Jag kan inte annat än börja fundera på vem som är mest idiotisk, exet som har skaffat en flickvän men samtidigt ska bo med mig som han kallar psykfall, eller ja hela hans familj, kollegor och vänner tycker det också tydligen.. Eller han nya tjej som vet om att han har varit otrogen i varenda förhållande han haft de sista åren, att han inte kommit över den han hade bakom min rygg eller att hon accepterar att han sover i samma säng som mig, att han bor här med mig..
Skulle fan vilja ha reda på vad han har sagt egentligen, undrar om hon vet att vi sover i samma säng..
Roliga är också att han kom hem kalasfull igår och skulle absolut prata och sa väl det ena efter det andra som faktiskt var fina ord, MEN vissa saker som inte bör nämnas gjorde han men det minns han ju inte för han var full.. men då är frågan känner man inget alls då?
Sen tjatar han hela tiden på att vi ska vara vänner, han ska sova över hos mig, fika, titta på film (trots att han har flickvän) nu känner inte jag att detta är något problem då han är för lat för att åka 2 mil för att träffa mig, för han tror att han kommer göra det och han tror att han kommer sakna mig..
fast det är ju ännu mer roligt att han ev ska flytta till ett hus som hans flickväns syster har på sin gård, måste kännas tryggt att ha syster och hennes man som vakar över sin pojkvän..

jag börjar känna så att jag tänker varken säga bu eller bä längre för han accepterar inte det jag vill ändå det visade han på julafton genom att skicka sms, men det är ju iaf jag som är elakingen i allt..

Nä tror att det kvittar allt nu, dags att gå vidare.. Man säger ju att ränderna aldrig går ur och det stämmer verkligen...

usch vilket hat inlägg men skitsamma jag behövde få ur mig det..

nu blir det stora tomma sängen med mina missar:)

Jag hade lyckats börja ta mig upp ur den djupa dalen han skickade ner mig i men så i lördags så skickade han ner mig dit igen och nu ligger jag där..

Jag hade tyvärr tänkt att vi skulle fira en liten minijulafton nu i veckan och äta julmat och bara ha det skönt, men det ändrade han på rejält genom att berätta att han ska dit och sova natten till julafton för att de sedan ska byta julklappar (jepp detta har han snällt berättat för mig)..
Det känns just nu som att det kvittar hur jag är om jag försöker vara hans vän eller inte han vill inte umgås en enda dag eller kväll med mig i vilket som, Så nu känns det som att all julstämning har dött totalt för mig..

Jag vet inte men jag begär kanske för mycket men jag kände någonstans att har man varit tillsammans i ett år och kännt varandra i snart 2 år så kanske man kan respektera varandra när man fortfarande bor tillsammans och man behöver kanske inte hitta en ny så pass fort och gör man det kanske man kanske man inte behöver sova där flera gånger i veckan. Det som stör mig också är att han påstår att man gör så här när man går vidare, man träffar en ny bor tillsammans med exet och sover och gör vad man vill hos vem man vill..
Enda jag vill är att han faktiskt väljer ett ställe där han sover om han ska bo kvar här men det var för mycket begärt...

Jag vet inte hur jag ska göra med saker och ting längre, jag vet inte hur jag vara längre, känns bara som hur jag än gör blir det bara fel för mig och det är bara JAG som gör fel hela tiden tydligen..
vet inte om jag kan vara vän med honom när jag fortfarande känner så här när jag uppenbarligen inte betyder något alls för honom längre då man behandlar mig som skit just nu..

en klok människa sa till mig för ett tag sedan "Han måste vara riktigt korkad om han låter dig gå"
Tyvärr låter han mig försvinna ur hans liv för något nytt och spännande som inte heller kommer vara...

Säger nog hela tiden att jag borde ta upp bloggandet hela tiden men det händer inte mycket med det, men nu kanske jag kan försöka göra det för att kunna skriva av mig och må lite bättre igen..

var nästan ett år sedan jag skrev sist och det har väl hänt ganska mycket sedan dess, vi hade precis skaffat oss en kisse. I somras skaffade vi en liten kissetös. Så nu är jag stolt Mamma/matte till 2 av världens underbaraste katter..
Vi flyttade även i April till en större lägenhet, tokälskar den på alla sätt..

Men så tyvärr så skedde tråkigheter vilket gjorde att han valde att sluta sitt förhållande med mig, så nu lever man nästan själv, vi bor fortfarande tillsammans och det är både skönt samtigt som det tär på oss båda fruktansvärt.
Känns bara så jävla jobbigt, han var/är verkligen min stora kärlek trots allt, jag hoppas varje dag att det kommer ändra sig, tiden läker alla sår sägs det jue.

men en positiv sak har ju iaf hänt mitt i allt skit, jag blev färdig undersköterska nu i oktober och det är super skönt. Efter detta så har jag börjat läsa lite smått för att kunna ta körkort ganska snart :)

Tar en dag i taget och hoppas på att tiden läker alla sår..