I'm a soulweeper

Jag saknar varje andetag du tog, varje steg, varje skratt. Jag saknar den tiden då du alltid var ute på nätet och de långa samtalen vi hade tills vi båda var så trötta att vi nästan somnade på tangentbordet. Du sa att jag var en av få som fick veta hemligheten som du höll i ca 8 månader, jag gratulerade dig varje gång du steg högre i rang. Jag har varit med i ditt liv i 3 års tid och jag har aldrig hatat dig någon gång, vi har sällan bråkat men de gånger vi gjort det har vi aldrig gjort det på riktigt. Du får mig att må så otroligt bra, det lyser om mig, jag skrattar och jag har ett självförtroende.
Detta är något du har gett mig, jag kommer aldrig någonsin kunna betala tillbaka de orden du gav mig då. De sitter fast i huvudet. Varför finns inte du där för mig, jag vet att det aldrig kommer bli som jag trodde då men jag vill ha dig lite närmre och lite mer min. Jag vet att det inte är lätt att vara du. 



Hea, du är min ängel i mitt liv utan dig skulle jag inte klara många minuter. Jag vet att du finns där och stöttar mig i allt det jag gör. Jag stöttar dig i allt det du gör och jag kommer alltid för alltid finnas där för dig. Jag hatar både dig o spajki för att ni flyttade från Örebro för jag saknar er så otroligt! Ni var båda mitt allt och är fortfarande mitt allt här i Örebro! Men samtidigt vet jag att ni mår som bäst där ni är nu och ni har nyss flyttat. Hade omständigheterna varit annorlunda hade jag varit med er och hjälp er flyttat men jag försöker ta reda på mig själv just nu. Jag vet att ni kanske aldrig kommer flytta tillbaka hit men jag vill aldrig någonsin förlora er två! Vi tre är verkligen som vinäger och olja som personligheter men när vi är tillsammans så är vi bäst och det är något vi alltid kommer vara!
Jag vet inte om jag skulle klara att flytta ner till er för på något sätt är ni bättre på att lämna era rötter och upptäcka saker mer än jag är därför tror jag att ni två kommer att komma utomlands snabbade än mig om jag någonsin kommer att göra det.
Jag minns hur jag började att leva när vi började umgås, jag mådde bara med mig själv och er, jag kunde vara mig själv med er.
Jag tror inte ni förstår hur mycket ni betyder för mig, en del av mig dog när ni flyttade och startade era nya liv utan mig sådär nära men ändå är jag med.
Vi planerade i slutet av skoltiden att vi skulle leta lägenhet och flytta ihop, verkar som att inga av våra planer rikigt blir som de skulle just då.
Men vad händer om några år då vi alla tre har hittat någon vi bryr oss om lite extra kommer vi fortfarande vara VI eller kommer vi bara skicka grattis sms till ett nr vi tror att den har fortfarande och skicka julkort till den senaste adressen...
Jag vill aldrig blir sådan jag vill ha kontakt med er tills jag ligger 2 meter under jordensyta och då kommer jag sitta på mitt lilla moln och vänta på att mina 2 änglar kommer till mig och vi kommer reta Gud eller Djävulen  vart vi nu hamnar, tror ju mest på det sista.
Jag har en förmåga att skjuta iväg alla mina nära o kära och stänga inne mig själv i en lite bubbla, tillåt mig aldrig att göra det med er! jag saknar er så otroligt jag skulle bara vilja krama om er gå på frimis med er och tappa bort dig Spajki som vi gjorde några gånger, dricka oss fulla men fortfarande vara sådär glada och sprudlande av skratt och glädje som att det inte fanns ett enda problem i världen.

jag tänkte börja skriva om bara hea och sedan om dig spajki men sedan vevades du in och så tja ni båda får vara med i samma text ni är ändå mina älsklingstroll!

Med risk att bli tjattig och att ni inte orkar fortsätta läsa detta så säger jag bara:

Never think twice!